Aldrin: 200 fot. 4,5 ned. 5,5 ned. 5 procent. 75 fot. 6 framåt. Ljusen på. Ned 2,5. 40 fot ned. Ned 2,5. Sprutar upp damm. 30 fot. 2,5 ned. Svag skugga. 4 framåt. 4 framåt. Driver aningen åt höger. OK.
Houston: 30 sekunder. [återstående bränsle]
Aldrin: Kontaktlampa! OK, motorn slår av. Nedstigningsmotorns kommando-override av.
Houston: Vi uppfattar er, Örnen.
Armstong: Houston, Stillhetens bas här. Örnen har landat!
Houston: Uppfattat, Stillheten. Vi uppfattar er här på marken. Ni har haft ett gäng killar här som höll på att bli blå. Nu andas vi igen. Tack så mycket.
Armstrong: Tack... Det kanske verkade som en lång slutfas. Automålsystemet tog oss rakt mot en krater stor som en fotbollsplan, med en massa klippblock och stenar kringströdda en eller två kraterdiametrar runt, och det krävdes manuell flygning över stenfältet för att hitta en hyggligt bra plats.
- Apollo 11:s landare och Houston, 20 juli 1969

Nybyggarlivet på månen är hårt och riskfyllt. Det fick mineralprospektören PJ Martin erfara. Han låg fortfarande i koma när månpolisens Peter Dustin besökte honom på Luna Citys sjukhus.
- Det här hittade vi gömt bakom filkryptering i hans mobila multikommunikator, sade Dustins assistent Ivan Tovskij. Jag skall ordna utskrifter senare. Men se här! Tovskij klickade fram en rad bilder, som ploppade upp i luften. Anteckningar kring bilderna antydde en ny, rik silvergruva och angav koordinaterna. Väggarna på bilderna glittrade av silver och silverföreningar i ljuset från den kraftiga solen, som verkade leta sig in genom en öppning i grottan.
- Det var rena mordförsöket, muttrade Dustin och såg på den medvetslöse Martin. Vi måste få fast det svinet som gjorde det! Kolla om inmutningskontoret fått in något på silvergruvor den sista tiden, Tovskij. På så vis tog det bara ett par minuter att ringa in en misstänkt. En kort tid innan PJ Martin hittats svårt medtagen och djupt medvetslös i en sidokorridor i Luna City, hade hans konkurrent Tommy Clegg registrerat en inmutning för en silvergruva på samma koordinater. Dustin och Tovskij begav sig till Pensionat Stillhetens Hav, där Clegg skulle finnas. Värdinnan visade dem till en sliten armerad plastdörr. Ringkretsen var trasig, så de fick knacka på. Ansiktet som slutligen kikade ut hade tredagarsstubb och ett hår som var ovanligt rufsigt även för en som just väckts ur sin kanske inte alltför oskuldsfulla sömn.
- Är det Tommy Clegg, frågade Dustin.
- Densamme, svarade ansiktet trött. Vad förskaffar mig den äran? Månens välkände toppolis ödslade inte så många ord på artighetsfraser. Han drog ut Clegg ur sovskrubben och påförde honom bojorna av flexistål. Sedan övertog Tovskij formaliteterna och föste honom bryskt till Luna City Securitys station. Snart satt de i förhörsrummet. Den gripnes virtuella AI-advokatprogram var närvarande, såsom protokollet föreskrev.
- Tommy Clegg, var det, sade Dustin halvhögt medan han läste ur de handlingar han fått fram. Era filer höjer inte direkt er vandel och hederlighet till skyarna. Ni verkar tvärtom vara en riktigt skum mineralprospektör, måste jag säga. Här ser jag en lång historik av inmutningsstöld och olika bedrägerier. Dustin tryckte på en knapp och fick upp bilden av PJ Martins sönderslagna ansikte:
- Känner ni honom, Clegg? Den misstänkte svarade inte, men han skruvade på sig i förhörsrummets slitna lättmetallstol.

- Det är er konkurrent PJ Martin. Han ligger i koma och det var ett under att han överlevde. I hans multikomm hittade vi en bild från den silverinmutning ni bara en stund tidigare registrerat. För klara det, Clegg! Clegg försökte spela lättad i månens låga gravitation på 0,16 G.
- Åh är det bara det! Jag är oskyldig. Jag svär! Jag var först på den där inmutningen. Denna gång försökte Martin stjäla min gruva. Ni kan ju se bildbeviset i min inmutningsansökan och datumen på bilderna. Jag hittade silvergruvan. Jag grävde ut öppningen. Och det var jag som upptäckte den där grottan full med silvermalm. Bilder ljuger inte. Klockslaget stämmer! Tovskij slängde fram kopior av Cleggs inmutningsbilder. I den lätta gravitationen tog det någon extra sekund för bilderna att flyta ned mot bordsytan. Fotona var ganska mörka och murriga, men klockslag och datum var onekligen tidigare än Martins bilder.
- Fildatum kan manipuleras och fixas, även om det är olagligt, sade Dustin. Jag tror vi kan bevisa att Martin var först. Ni skuggade honom och såg på avstånd hur han grävde fram silvergruvan. Ni väntade ett bra tag tills han var försvunnen, återvände, tog egna bilder när han var borta, ändrade klockslag på dem så att de skulle verka ha tagits först. Ni skyndade er att registrera inmutningen och sökte upp Martin för att mörda honom. Det var otur för er att han överlevde. Kollar vi hur ni rört er kan vi säkert...
- Ni misstar er! "Clegg är en skurk" står det i era filer. Det är väl typiskt! Jag har alltid haft sådan otur att bli oskyldigt anklagad för både det ena och det andra. Der är bara en massa gamla missförstånd och...
- Åh nej, inga missförstånd här inte, sade Dustin bestämt. Och låt mig berätta hur jag kan bevisa det. Tovskij, kan du plocka fram kopiorna av Martins inmutningsbilder också? De två uppsättningarna bilder av silvergrottan lades sida vid sida. PJ Martins bilder på glittrande stenväggar av silverföreningar bredvid Cleggs litet mörkare bilder. Att det var samma grotta rådde inget tvivel om. Clegg kastade ett par ögonkast på bilderna, men fäste sedan ögonen i förhörsrummets silverväggar. I själva verket kunde rummets väggar visa valfria färger eller motiv, beroende på vad psykologprofileraren trodde skulle göra en gripen mer talför. Silverväggarna hade nog valts för att påminna om silvergruvan.
- Nå, Clegg, ni berättade hur ni skulle ha grävt upp öppningen till denna grotta. Men ser man på bilderna, är de första från PJ Martin. Han måste ha öppnat grottan, och även om ni försökt förfalska fildatum var det Martin som var först. Clegg log litet nervöst. Han trummade med fingrarna. AI-advokatprogrammet, som hittills varit tyst, pep fram ett mekaniskt:
- I detta läge önskar min klient ta del av de bevis som påstås föreligga, enligt paragraf sju kolon elva i förundersökningsförordningen. Peter Dustin log. Harklade sig. Och sade:
- Exakt när den inmutade silvergrottan uppstod är osäkert. Men den är minst hundratals miljoner år gammal. Dess innandöme har inte sett ljust på evigheter. Alla som kan kemi litet grand vet dock att silverföreningar har en tendens att mörkna så fort de utsätts för ljus. Så fort någon först grävde upp en öppning strömmade det intensiva soljuset in. Det är oerhört kraftigt under dagcykeln här på Luna. Denna omvandling av silvret tar åtminstone en viss tid. När Martin tog sina bilder av inmutningen hade silverföreningarna ännu inte hunnit mörkna. De hade de dock när ni, Clegg, återvände en bra stund senare. Martin måste därför ha tagit sina bilder först - se hur det opåverkade silvret glänser på väggarna i hans bilder. Tommy Clegg svalde. Förhörsrummets väggar mörknade, som på kommando. AI-advokatprogrammet gav inte ett ljud ifrån sig.
- Om jag vore ni, Clegg, skulle jag be en bön för att Martin vaknar ur koman och blir återställd. Det är det enda som kan göra ert straff mildare.
- Synd bara, sade Tovskij, att det bara är i sämre science fiction-holofilmer som man har slavarbete i plutoniumgruvor på Uranus månar som straff!
- Databassökning, databassökning, surrade AI:n entonigt. Plutonium finns ej i naturen. Uranus månar obeboliga. Slavarbete förbjudet enligt Rymdlagen kapitel femton paragraf...

Copyright 2006 Ahrvid Engholm All rights reserved

<<< Tillbaka till ZenZats hemsida