(fakta+fantasi = faktasi är ett svensk ord för science fiction, som uppfanns på 1950-talet av Sture Lönnerstrand) 

Omdömen om Ahrvid Engholms bok fortsätter att droppa in. 

Jörgen Stävje avslutar sin artikel ”Maglev - svävtågen nästa kvantsprång för persontransport” på Tech World med följande uppmaning: Läs gärna Ahrvid Engholms underhållade detektivberättelser Mord på Månen där maglevtåg spelar en betydande roll. I kapitlet ”Skall på månen” intar de huvudrollen.

Mord på månen
Med glimt i ögat, vetenskaplig attityd och spänstiga intriger låter Ahrvid Engholm polischef Peter Dustin vid Luna City Security lösa mordgåtor och andra problem i inverterade slutna rum, lufttomma öppna landskap och trånga underjordiska utrymmen, där 20.000 människor lever, varav 10.000 i Luna City. Titelberättelsen är en novellett som gick som följetong i Computer Sweden sommaren 2006. 

Ett förord har skrivits av Niklas Järvstråt, teknologie doktor och docent vid Högskolan Väst i Trollhättan. Han sitter som spindeln i ett nätverk med ett 60-tal företag och institutioner världen över som planerar en koloni på månen. NASA har tänkt sig en sådan till år 2018.
 

Anna Davour om Mord på månen:

Det är med andra ord ett gäng riktigt trivsamma historier med teknologiska poänger och med "i förbigående" -skildringar (men bara nästan) av samhället Lunca City, den undermåniska kolonin. 

(Nova Science Fiction # 10/11 2007.

Petri Salin om Mord på månen:

Här har vi en hederlig gammaldags månkoloni och allt som hör till saken - med gruvverksamhetoch lite vilda västern-kryddor (dethandlar ju ändå om ett gränsland, ett nytt land, och om pionjärer i ordets verkliga menings.) ....
I varje fall 'r Dustin Sherlock Holmes, Hercule Poirots och Chevalier Dupins efterföljare eller borde man säga tronföljare, en ultraskarp "tänkande maskin" som knäcker varje fall med hjälp av sin överlägsna tankeverksamhet, utan vapen - mera guldålderns brittiska skola alltså än den hårdkokta amerikanska skolan. (Enhörningen, # 12, Oktober 2007)

John-Henri Holmberg om Mord på månen:

"Det är en kuriös samling som på ett sällsamt sätt förenar ett Gernsback-aktigt sätt att  berätta om teknologiska och vetenskapliga företeelser med sekelskiftespseudonymen Sture Stigs (Oscar Wågman) stil i pastischen Sherlock Holmes andra sida (från 1910) med stänk av Hasse Alfredsson (Lagens långa näsa) - detta sagt inte för att ange influenser utan för att beskriva de intryck jag fick vid läsningen. Det är med andra ord ett gäng riktigt trivsamma historier med teknologiska poänger och med 'i förbigående'-skildringar (men bara nästan) av samhället Luna City, den undermåniska kolonin."

Sara Larsson om Mord på månen:
"Blandningen av science fiction och deckargåta ger Ahrvid Engholms bok en, något nördig, men klassisk känsla."
(Tidningen Kulturen, # 14, 29 maj 2007)

Niklas Krog om Mord på månen:
"Själva idén är jättecharmig. Och kul och underhållande och allting. Förutsättningen är kanske att man är lite nyfiken på science fiction. Jag ger den en trea (av fem möjliga)." Programledaren Nina Allergren fick julkalendervibbar när hon hörde Niklas Krog redogöra för innehållet i Mord på månen.
(Äntligen vardag, P5 Stockholm 26/2 2007)



Iwan Hedman om Mord på månen:
"Det här namnet ska Ni som älskar SF/Fantasy lägga på minnet. Det var sällan jag läste en så bra svensk SF-bok som denna. Novellernas innehåll skiftade och framförallt hade varje novell en fin knorr plus mycken humor. Flera gånger kom jag på mig med (och även min kära hustru) att skratta högt. Enbart den mycket korta novellen Gripande på låg nivå gör boken värd ett inköp. Engholm pendlar mellan jorden och månen, men håller sig för det mesta enbart på månen och det faktum att han är på månen gör att hans lösningar på deckarproblemen som polischef Peter  Dustin är satt att lösa blir så kluriga."
(Läst och hört i hängmattan 12/2 2007)

Mika Tenhovaara om Mord på månen:
"Novellerna, varav drygt hälften publicerats tidigare, kännetecknas av berättarglädje och är klart och ekonomiskt framförda, knappt någon ”onödig” utfyllnad finns i texten. Trots att berättelserna innehåller en hel del vetenskap och teknik är de aldrig svåra att följa för någon med ordinär insikt i dessa ting, så Engholm lyckas väl med att förklara mysterierna." Och vidare: "Boken betonar ofta de begränsade utrymmen som måninvånarna lever i, vilket har en parallell i novellernas form. De är korta och koncisa och måste förutom deckargåtan behandla teknik och miljö på månen, vilket gör dem väldigt komprimerade. Det finns inte mycket utrymme för att beskriva karaktärerna och deras psykologi, eller utveckla stämningen, men det har nog inte heller varit Engholms mål. Formen motsvarar med andra ord innehållet: lite utrymme, små marginaler, inget slöseri."
(Fandom.se 7/2 2007)

Hänrick (Henke) Pålson om Mord på månen: "- en bok man önskade att den aldrig tog slut". Och Henke fortsätter: "Hatten av för Mord på Månen!! Jag hoppas att Ahrvid Engholm kommer att skriva fler noveller i samma stil som Mord på Månen - för jag vet att jag kommer i alla fall följa hans författarskap."  
(Ljusets rörelse i vattnet, 6/1 2007)

Bengt Eriksson om Mord på månen:
"Även om det äts syntpasta med algprotein och pendeltåget håller hastigheten 1 000 km/tim så mördas det som på jorden  - med kniv. I slutet samlas de misstänkta på en virtuell herrgård där Dustin som en Holmes eller Poirot avslöjar mördaren. Resultatet blir en underhållande blandning av "fakta" och fakta, pastisch och nyskapande, skämt och allvar."
(Ystad Allehanda och Trelleborgs Allehanda 11/1 2007)

John-Henri Holmberg om Mord på månen:
"Egentligen är det här en märkvärdig kuriositet, inte bara hos oss utan internationellt: tvättäkta, splitter ny science fiction skriven som både sf och pusseldeckare skrevs i början på förra århundradet."
(Deckarspalten, Sydsvenska Dagbladet 8/1 2007)

Ulf R. Johansson om Mord på månen:
"Science fiction-deckare växer inte på trän, men nu har det kommit en både rolig - och upplysande - novellsamling av Ahrvid Engholm. Mord på månen ges ut av KvP-pensionären Bertil Falks Zen Zat-förlag. Det kluriga i samlingen framgår inte minst av det faktum att ytgravitationen är lägre på månytan än på jordklotet."
(Kvällsposten 25 december 2006)

"I sina bästa stunder är Engholm en av våra mest intressanta kriminalnovellförfattare just nu."
(CDM # 62, 2006)

Jean Bolinder om Mord på månen:
”Sedan följer ett intensivt polisarbete innan kommissarie Dustin kan samla alla misstänkta till en genomgång på en engelsk herrgård med tät höstdimma utanför de franska fönstren. I den öppna spisen sprakar en brasa. I rekvisitan ingår också en dyster allé med gulnade löv. Hur är nu detta möjligt på månen? Jo, alltihop är framställt genom VR dvs Virtual Reality, virtuell verklighet. Alla inblandade sitter egentligen hemma hos sig själva och har VR-glasögon/hjälm på sig. De upplever allt som verklighet men det är bara VR-illusion liksom rökmolnen från Dustins pipa, vinden som viner och den tickande golvklockan. Mördaren avslöjas på ett logiskt och oantastligt sätt. Läsaren har fått alla ledtrådar och borde kunnat lösa fallet på egen hand, men jag tror att många inte klarar det. I varje fall måste jag till min skam erkänna att jag inte mäktade det. Originellt, läsvärt och underhållande. Det är beröm som också kan ges resten av boken med en lång rad kortare noveller.”       
(Skånska Dagbladet 27 oktober 2006)

Robert Andersson om Mord på månen:     
”Med logisk slutledningsförmåga, tekniskt kunnande och en osviklig intelligens löser han svåra kriminalfall, samt olika slags gåtor och mysterier. Månstaden är realistiskt beskriven. Trovärdig är även effekten av låg gravitation på människoskroppen, samt Ahrvids andra funderingar kring bosättningar på månen.” Och vidare: ”Antologin har en sf-känsla som grundläggs redan med Niklas Järvstråts entusiasmerande förord om NASA:s planet på att bygga en månbas:”                                                                                       (Mitrania # 3/2006)

Johan Wopenka om Mord på månen:
”Här har de samlats, tillsammans med en handfull nyskrivna historier, i vad som faktiskt är Sveriges första novellsamling med sf-deckare. En långnovell och 13 kortare berättelser, som alla utom en utspelar sig på månen eller i rymden (på omslaget anges också undertiteln som ”och andra mysterier i Luna City”). Det hela inleds med ett förord om just månbosättningar av teknologie doktor Niklas Järvstråt, som förklarar att sådana kan bli verklighet inom ett par decennier. I grund handlar det om renodlade pusselhistorier: så innehåller långnovellen Mord på månen anspelningar till Sherlock Holmes och upplösningen äger t.o.m. rum i ett visserligen imaginärt men stilenligt engelskt herresäte. Intrigerna är enkla men välgjorda, de flesta bygger på tekniska finesser som antagligen är lättgenomskådade för en teknolog men för oss övriga lättfattligt och övertygande förklarade av Dustin - f.ö. en underhållande figur av klassisk problemlösartyp. För säkerhets skull finns i slutet även en välbehövlig liten ordlista för ”specialuttryck”. Fortsättningsvis noterar Wopenka: ”I sina bästa stunder kan han dessutom vara förödande elak, som i korta och brutala ”Gripande på låg nivå” - det är svart humor på hög nivå. Överhuvudtaget är Mord på månen en mycket underhållande liten volym, som etablerar Engholm som ett högeligen intressant nytt namn i den svenska deckarvärlden.
Förhoppningsvis låter han Dustin framträda fler gånger - inte endast i noveller, utan också i en roman där det finns bättre utrymme för den språkliga bearbetningen.”              (Jury # 3/2006)

Bästa sättet att få boken är att sätta in 150 kr (inkl moms & porto) på bankgiro 5721-3007 eller plusgiro 21 80 29-7. Men det går också bra att ringa 040-48 54 18, skriva till zenzat@telia.com eller rita några rader till Bertil Falk , Zen Zat AB, Västra Alstad PL 59, 231 95 Trelleborg.

Läs ett smakprov!